First time i saw you - 3

Förra delen:
Jag stände ner omegle sen stängde jag av hela datorn, likadant gjorde jag med tvn.
Jag blev helt hyper, jag fick nu en bättre känsla av att vi skulle flytta. Hon verkade så schysst och sånt. Fast när jag tänkte på Kevin och Ashley gjorde det bara saken värre.

Jag tänkte precis ställa mig upp men just då kände jag mobilen darra till jag kollade på mobilen och jag hade fått ett sms från Ashley. "Hurru, kommer du någon gång då? Klockan är 10 över ett?!" Jag kollade på klockan på mobilen, 13.12! Jag han knappt svara fast jag han knappar in "Jag kommer" medans jag sprang ut till hallen och tog på mig skorna. Jag tog upp väskan som jag hade kastast på golvet och precis när jag skulle stänga dörren så kom Boy springandes mot mig medans han gnällde. Fan också, tänkte jag samtidigt lyfte jag ut Boy så han fick sringa och kissa. En halv minut efter kom han springandes mot mig och viftade på svansen. Jag lyfte in han igen samtidigt log jag mot han, han var så söt men kunde ibland gå mig på nerverna.
Jag fick äntligen stänga dörren, jag låste efter mig sen sprang jag till cyklen och cyklade ner till stranden. Det tog ungefär 10 minuter att cykla ner men när jag hade lyssnat på musik kändes det bara som 1 minut. Jag stannade cykeln vid vägkanten sen sprang jag ner till stranden och sökte upp Ashley, jag hittade henne ganska fort så jag sprang till henne. När jag kom fram sprutade det bara sand efter att jag hade sprungit. Jag mötte en lite sur Ashley.
- Vet du hur länge jag har väntat?
- Förlåt men jag va tvungen att gå med Boy.
- Jaja skitsamma.
- hahah du e så rolig du.
Jag tog av mig och la mig på min handduk. Vi lyssnade på musik och hade det bra. Efter en stund sa Ashley
- Kom vi badar jag dör det är för varmt.
Jag skrattade bara och vi sprang till havet. Vi hittade en boll så vi kastade den och körde den som kan hålla andan längst. Det var jätte skönt. Efter en dag på stranden bestämde vi oss att gå hem. När jag var hemma så möttes jag av flyttkartonger och en stressad pappa.
- ehh... pappa vad gör du?
- Jag packar lite små saker flyttbilen kommer snart den ska ta lite saker nu och sen så kommer den komma igen då vi ska lägga alla möbler.
- jaha.. men jag tror jag går o packar då.
Jag sprang upp till mitt rum slängde min väska på golvet och suckade. Jag gick in i badrummet och duschade när jag var klar tog jag på mig en rosa gullig pyjamas. Efter det började jag packa ner mina saker från mitt skrivbord och mina tavlor och sånt.

Efter 5 dagar:
Jaha nu var det dags nu ska jag flytta. Mamma & pappa verkade jätte glada jag försökte visa att jag var glad också men jag kunde inte direkt visa det. Ashley skulle hänga med till flygplatsen och ta farväl. Efter ungefär 10 minuter klingade det på dörren jag gick och öppna det var Ashley.
- Heej Jas.
- Hej på dig!
- Så hur känns det?
- Vet inte konstigt jag vill inte flytta liksom...
- Jag vet men är inte det coolt ändå jag menar Justin Bieber bor ju där.
- Oh nej! inte den där baby bäbisen med en pott frisyr.
- Käften han är skit snygg.
- jaja, kom nu vi går till bilen.
Vi satte oss i bilen och började prata lite. Ashley tjatade bara om han där Justin jag fick nog av henne så jag sa bara
- Ashley snälla kan vi byta ämne jag tröttnar på han nu. Han är ful och dålig. Och jag kommer inte träffa han!
- hahahha okej.
När det hade gått 10 minuter ungefär var vi framme i flyplatsen jag fick direkt en klump i min mage och tittade på Ashley hon såg inte så glad ut.
När det var dags att säga hejdå till Ashley fick jag blev jag tårögd men jag grät inte jag kan liksom inte gråta ibland. Ashely brukade alltid säga varför gråter du aldrig jag har fan aldrig sett någon stark person som dig.
Jag hörde Ashley snyfta lite.
- Gråt inte vi ses snart igen jag lovar. Sa jag och pussade henne på kinden.
Hon nickade bara och torkade bort en tår.
Nu satt vi på planet jag satt vid fönstret. Jag lutade mitt huvud mot fönstret och började lyssna på musik.
Jag kände något på min arm jag kollade upp och jag mötte pappa. Han hade ett leende och sa
- Ta på dig bältet vi ska landa nu.
Jag nickade bara. När vi hade landat kände jag hur ont det gjorde i mina öron men jag försökte sluta tänka på det.
På flygplatsen möttes vi av en man som hade en skylt där det stod Santiago. Pappa gick fram mot han och hälsade sedan följde han oss till en svart liknande skåpbil faktiskt. På vägen kollade jag bara ut det var faktiskt fint här i Atlanta. När vi var framme i vårt område såg jag två hus ett lite längre bort och ett som var ganska nära och blev närmre när vi körde. Jag kollade på husen med stor mun, dom var riktigt fina. Vi stannade vid huset längre bort jag klev av bilen och min haka var säkert nere i marken så fint var huset. Jag kände sen en hand på min axel.
-Gillar du det? Hörde jag pappas röst säga.
-Ja det är jätte fin. Men det gör inte saken bättre, Ashley och Kevin finns ju inte här. Sa ja och gick från ett glad ton till en ledsen ton.
-Tänk inte på det så blir det nog bra. Du kommer att skaffa nya kompisar. Svarade han och klappade mig på axeln sen gick han där ifrån.

Allt var så underbart här men tanken på Ashely och Kevin fick det att se sämre ut. Jag försökte att inte tänka på det utan gick istället och tog en låda som mina saker var i.
-Vart ska jag ha mitt rum? Frågade jag pappa samtidigt som jag gick in på gården.
-Ta vilket du vill! Sa han glatt och fortsatte att prata med mamma. Jag gick fram till dörren och tog ett sjupt andetag sen öppnade jag och när jag kom in möttes jag av världens chock. Det var helt amazing! Jag gick in och upp för trappan direkt, jag ville verkligen inte ha ett rum nere. Där uppe var det lika underbart som där nere.
Jag kolldade runt i alla rum sen valde jag ett inte så stort men mycket större rum än vad jag hade haft i det gamla huset. Rummet var redan färdigt möblerat så jag behövde bara stoppa in mina saker som jag hade med mig sen var det helt klart. Jag stoppade ner lådan på sängen sen tittade jag mig runt, jag hoppas verkligen att det här funkar..¨

hoppas iallfall att ni gillaré!  ♥ KOMMENTERA!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0